Det händer inte ofta, någon gång kommer jag berätta mer om varför, men idag ska jag skryta lite om vår fantastiska lilla tjej. (Utan att tillägga att jag inte tror att hon är bättre eller märkvärdigare än andra, jag tror jag är skadad av jantelagen).
När hon var blott fyra dagar gammal sov hon i sin säng för första gången och har gjort det sen dess.
När hon var ca 10 dagar började hon sova hela nätter, då menar jag utan matuppehåll. Hon fick sista målet ca 23:00 och sov sedan oavbrutet till ca 9:00-11:00 dagen efter. Ja dessa barn finns.
När hon var nästan fyra månader drabbades hon av en jobbig förkylning och började för första gången vakna på nätterna och ville ha sig en slurk mat, men då efter sex timmars sömn och hon fortsatte sova igen när hon fått lite mat i magen. Detta blev bättre då hon fick lite medicin mot sin hosta, då återgick hon till att sova ordentligt igen.
När hon var en vecka gammal kunde hon hålla upp sitt huvud själv och när hon var två veckor kunde hon sitta i knät och ha huvudet under kontroll. Jag tror att det var för att hon blev i magen mycket längre än hon skulle.
När hon började utforska sitt gym som tre veckor gammal bebis försökte hon med alla sina krafter att vända sig om. Hon kunde även ligga på mage och lyfta på huvudet i korta stunder. När jag såg hur hon bökade runt i gymmet insåg jag att hon gjort precis likadant i magen. Jag brukade känna hur hon borrade runt med huvudet.
När hon var en och en halv månad vände hon sig från mage till rygg, när hon var två och en halv månad vände hon sig från rygg till mage.
Hon har kunnat stå när vi håller i henne sen hon var två månader och när hon var fyra lärde hon sig att stå själv i soffan med stöd av den.
Hon lärde sig sitta när hon närmade sig fyra månader, dock lite ostadigt så det var bara i sängen och i soffan hon fick sitta "obevakad", självklart satt vi med henne om någon nu tror att hon var själv i rummet. Idag sitter hon stadigt, men ibland får hon för sig att det är dags att ligga ner och då kastar hon sig bakåt så det gäller att vara med.
I samband med fyramånadersdagen började hon stå i krypställning och gunga fram och tillbaka. Hon har utvecklat det lite till att även gå upp på tå och kasta sig framåt. Antar att det är mer styrka i benen än i armarna.
Sen är hon superduktig på att äta och går upp i vikt exemplariskt!
Vi har hela tiden fått höra "guuud vad stadig hon är"," vad tidig hon är", "men kan hon verkligen det här hon är ju så liten" osv. Sen de där kommentarerna om tex "krypgunget"- "tro inte att hon kommer börja krypa än, det är hon alldeles för liten för". Därför drar vi oss mycket för att berätta om hennes framsteg för andra än våra föräldrar. Detta är mitt första barn och jag vet inte vad som är "normalt", för mig är detta "normalt" och jag blev förvånad när vi hälsade på en jämngammal bebis som behövde stöd för nacken som sex veckor gammal.
Så olika kan det vara och vår tjej har brottom. Brås på sin mamma måntro?
