Har du sumpat din sista chans?

hon känner efter om det här är att vara fri

om det här är ett liv med någon mening i

det är ingen som tjatar längre

det är ingen här som ber henne stiga upp

hon går och plockar och hittar sina gamla brev

lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev

det är ingen som skriver längre

det är ingenting här som är värt att skriva upp

ändå känns det som om hela världen sjunger...

har du kommit nånstans?

har du sumpat din sista chans?

är du framme nu?

har du valt en väg att gå?

och ett mål att sikta på?

och är det verkligen du...

är det verkligen du?

det fanns stunder när hon visste hur det skulle va

men det är som om hon glömt vad som var så bra

hon har för länge sen tappat lusten

har för länge sedan glömt vad som var värt nånting

hon minns bara stunder i periferin

hon minns dagar när dom sopade undan krossat porslin

det är ingen som bråkar längre

det är ingen här som börjar gräla om ingenting

ändå känns det som om hela världen sjunger...

har du kommit nånstans?

har du sumpat din sista chans?

är du framme nu?

har du valt en väg att gå?

och ett mål att sikta på?

och är det verkligen du...

är det verkligen du?

hon känner efter om livet kan va lite mer

det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter

det är ingen som pratar längre

det är såna dagar som vänder allt upp och ner

det är såna dagar som hela världen sjunger...

har du kommit nånstans?

har du sumpat din sista chans?

är du framme nu?

har du valt en väg att gå?

och ett mål att sikta på?

och är det verkligen du?

är det verkligen du...

(text Lars Winnerbäck,titel Söndag 13.3.99)