Fantastiskt bröllop

Fick jag och kärleken vara med på igår. Bruden var otroligt vacker och "välgjord" (då tänker jag främst på den klassiska hårkreationen som verkligen var gjord av ett proffs). Maten var supergod och programmet var underhållande med massor av fina tal och roliga upptåg för de nygifta. Måste vara väldigt roligt att planera för en sådan fest.
Dock råkade jag ut för min första hemska "jag har redan fött barn så jag kan säga vad som helst till dig eftersom du är gravid -person". Hatar dem, trots att jag nu bara typ träffat en och jag kommer aldrig bli en sån. Hennes man försökte berätta hur fantastiskt det var att få barn, han var till och med så rörd att han hade tårar i ögonen medans hon var tvungen att informera om sin sfinkterruptur. Vem fan gör det bland folk hon inte känner? Och vem fan gör det med en höggravid person bredvid sig? Dags att gå tillbaka till sin barnmorska kanske och få tid för samtal att bearbeta sina upplevelser så hon slipper dela dem med sig. Ett råd bara. Själv höll jag på att kräkas, alternativt få en panikattack eller börja gråta. Gamla minnen gör vissa saker till mardrömmar och det absolut värsta som kan hända är att jag inte får ha mitt (vårt) barn hos mig hela tiden den första tiden. Eller att jag blir sövd och inte vaknar, eller att barnet är borta när jag gör det. Eller att jag blir sövd och inte vet vilka som rör sig runt mig. Så nu strejkar jag igen. Bebisen blir kvar där inne för jag tänker inte utsätta mig själv för det här längre. Punkt.