Hur tänker folk?

Idag satt jag i väntrummet på bvc i godan ro i väntan på vägning/mätning. Efter en stund kommer en annan mamma med sitt barn och sätter sig mitt imot oss, bebisarna börjar kika på varandra och vi mammor sa väl en mening eller två. Först kallade hon min lilla tjej för kille (absolut inget konstigt då det är svårt att se) sen kom följande meningsutbyte (hon startar);

- Hur gammal är din bebis?

-Hon är fem månader.

-Jaha då är de lika gamla.

-Okej.

-Jag har fått höra att min är tjock men när jag ser din, ursäkta, så är ju hon bra mycket större.

(Jag kände hur försvarsinstinkten rusade, ingen ska väl säga att mitt lilla barn är tjockt? Eller gör man så?)

-Jaha ja jag tycker att din ser mycket större ut än min.

(Något jag aldrig skulle ha sagt om hon inte började, för så säger man ju inte det är oförskämt! Dessutom så hade det där barnet att brås på, skulle jag ha sagt det kanske?)

-Ja man blir väl hemmablind.

Turligt nog blev jag räddad av att sköterskan dök upp i dörren och det var min tur.

Det här är varför jag inte vill träffa andra mammor som ska hålla på och jämföra hit och dit.

Inne på bvc konstaterades det att min lilla tjej är väldigt tidig i utvecklingen då hon sen två veckor tillbaka kan sätta sig själv när hon krälar omkring, att hon stått i krypställning sen hon var tre månader och nu ålar hon sig fram som en blixt i lägenheten sen en månad tillbaka. Hon reser sig även om hon får ordentligt tag om ett stöd. Detta har gjort att hon har svårt att sova, jag fick förklaringen att det hade att göra med att hon är så tidig och att när hon sen går kommer hon sova bättre igen.

Hur hade ni reagerat på mamman på bvc?