Om tiden

Idag är jag trött på att vara gravid. Trött på att vakna massor av gånger för att gå på toaletten. Trött på att känna mig ful och fet. Trött på att inte komma i några behagliga kläder. Trött på att vara trött hela tiden. Trött på att tiden går sakta när man väntar.
Jag vill ha semester nu, semester för att kunna plocka här hemma med en massa saker som behövs plockas med. Semester för att slippa gå omkring på mitt jobb och tycka att kroppen känns otymplig och för att slippa lyfta tunga saker som alla hela tiden säger att jag inte ska göra, men hur ska jag kunna undvika det när det är mitt jobb? Och varje gång någon säger så blir jag rädd för att jag har gjort något som kan skada barnet genom att arbeta med det jag gör. Men så måste jag intala mig själv att om jag skulle kunna utsätta barnet för fara så borde inte försäkringskassans riktlinjer vara att jag får gå hem 60 dagar innan beräknad nedkomst. Eller så har det något fel när det kommer ut och då kommer jag tro att det är mitt fel. Punk.
När jag kommer tillbaka från semestern ska jag bara jobba i fyra veckor, sen får jag gå hem igen och bara vänta på vår bebis. Känns skönt. För jag vill inte jobba när jag är gravid, allt är verkligen jättejobbigt mest hela tiden och det blir ännu jobbigare då jag ska tänka på jobbet hela tiden. Tror det hade varit annorlunda om jobbet inte hade varit fysiskt ansträngande.
Hur som helst. Jag vill att tiden ska gå lite fortare så vi får vår bebis snart.
Och idag. Just idag saknar jag att dricka, röka och vara på festival. Och idag saknar jag att komma i mina svarta håliga jeans och att göra sit-ups. Idag vill jag vara den jag var innan vi visste vad framtiden ville oss. Idag vill jag vara jag för ett år sen. Men imorgon så sparkar vår älskling mig i magen för att säga godmorgon, och då vill jag vara jag om ett halvår med vår fina bebis.