Om illamåendet

Snart är det vecka 17 och jag vaknar fortfarande av att jag måste spy. I massor. Klockan fem en söndagsmorgon. Och det verkar inte bättre än att jag dessutom drabbats av foglossning, vilket är en sjuk smärta. Även om det inte är foglossning så gör det fruktansvärt ont, det känns som skelettet håller på att falla sönder och jag kan knappt röra mig stundtals. Mitt i detta frågar de som vet om vår hemlis ständigt "Ska det inte bli kul? Är du inte glad? "osv. Jo jag är jätteglad över våran lilla bebis, men jag är trött och jag har ont och jag är av den sorten som har stor intigritet och vill inte dela våra tankar med alla. Och jag hoppas att det kommer ta några veckor till innan någon får för sig att fråga om detta för jag har ingen lust med att lägga på mig ett fejk smile bara för att göra folk nöjda. Jag är Miranda i sex and the city. Det bara är så.