Jag var in på mamas sida och läste lite bloggar när jag fick syn på en ruta där de efterlyste mammor som är nöjda med sina mammakroppar, såg också den HÄR tjejens kommentar och det fick mig att surfa vidare till hennes sida. Och jag håller med! Vad är det med mammakroppar som gör att man ska lära sig tycka om den? Vad är det som säger att man inte kan få tycka den är fin som den är? Ny och egentligen ganska fantastisk som gjort vad den gjort.
Jag kan ärligt säga att när jag såg mig i spegeln en vecka efter förlossningen så tänkte jag "wow jag ser ju nästan likadan ut som innan" och jag var nöjd. Men när jag aldrig fick höra att jag såg bra ut igen utan bara läste om mammakilon, träning, kändisar som ser perfekta ut direkt efter förlossningen osv så kände jag att jag inte alls dög i min nya kropp. Så där någonstans började min hårdbantning/träning. Visst jag har gått ner till 72 kg nu, på ca fyra veckor och det kanske var lätta kilon som försvann eftersom de var"onaturliga" som jag kallar det eftersom jag inte ätit upp dem. MEN det har också fått mig att känna att jag inte duger som jag var innan, då jag var mycket nöjd med min kropp, utan nu ska det bort 5-8 kg till. Hälsosamt? Nej.
Och jag vet att jag bidrar till fixeringen jag med. Och ärligt talat allihopa, det klagas mycket på Kissie och hennes sätt att skriva om bantning och man talar om att hon hetsar unga tjejer till att banta, men titta runt på alla mammabloggar om viktminskning, där finns det också en hets som ev. får andra mammor att känna att de inte duger om de inte börjar rasa i vikt.
Bara en tanke.
Alla livsstilsmagasin lever tyvärr på att folk inte är nöjda med hur de har det.
SvaraRadera