lördag 13 mars 2010

Och om man tänker dåtid?

och lyssnar på Lars så sköljer allt över en plötsligt.
Lukten av dig den där gången när jag körde i oändligheten rätt ut i skogen och kom till huset bredvid granhäcken. Huset med den blå hallen och de slipade trägolven.
Hur du älskar slipade trägolv. Så du, vackra underbara du med de isblå ögonen och det blonda blöta håret, med din bruna t-shirt med den där oförskämt vackra teckningen av tjejen på.
Hur du kramade mig som hastigast och jag fick stå på tå för att komma åt ordentligt.
Hur du hade gjort sallad och köpt alla konstiga tänkbara grönsaker som finns som stod som en hel buffé på det gamla träbordet i köket.
Hur våren kom och vi spelade fotboll i trädgården vid ladan bland äppelträden, hur du lyckades fälla mig rätt på gruset.
Hur du jämt skojade om det och sa att du upptäckte min känslighet redan då.
Hur vi rökte vattenpipa och levde våra dagar med gräset i ryggen och molnen ovanför.
Hur Lars levde med oss i vår vardag.
Hur lyckliga vi var.
Hur vatten under broarna fick oss frälsta och gjorde Lars musik till vårat stora gemensamma intresse.
Hur Roskilde blev något som jag aldrig glömmer bland lera, alkohol och majsbröd.
Hur jag älskade dig så hjärtat nästan sprack.
Hur jag fruktade den dagen döden skulle skilja oss åt, aldrig rädd för att dö-bara rädd för att lämna dig.
Hur jag viskade i mörkret att jag alltid skulle finnas med dig vad än livet bestämt för oss.
Hur vi åkte bil i timmar och bara var med varandra. Alla fina platser som är våra, som aldrig försvinner.
Hur kallt det var när vi gick omkring i snön runt stugan och slängde oss ut i backen på baksidan, rätt ner bland all skog. Hur vi värmde oss i soffan och såg hundfjällets stora backar från fönstren. Hur berusad jag blev av den där cidern vid skidlunchen mitt i backen.
Hur du lärde mig att leva och älska. Hur du blev en del av mig. Hur åren gick för fort och hur tomt det blev när du försvann.
Hur vi levde för varandra, med varandra.
Hur du fortfarande finns med mig. Hur en del av mitt hjärta alltid kommer tillhöra dig.
Hur jag alltid kommer älska dig. Sådär som du alltid kommer älska mig.
Jag vill inte äga dej
och peka ut nån väg åt dej
Jag vill inte bära dej
och springa runt och lära dej
och bara visa hur man är som mej
För jag älskar när du visar
att du vet att du har rätt
och rätar på din rygg
den är den rakaste jag sett
Jag vill inte binda dej
och styra eller hindra dej
Jag vill bara ta din hand
och kyssa dina röda läppar
Kyssa dina röda läppar
Kyssa dina röda läpppar
Jag behöver ingen lag
och inga jävla föredrag
Du är du och jag är jag
och är det så att din väg
ändå går precis intill
så kan vi bara hjälpas åt
att komma dit vi vill
Jag kan inte äga dej
och peka ut nån väg åt dej
Jag kan bara ta din hand
och kyssa dina röda läppar
Kyssa dina röda läppar
Kyssa dina röda läppar
(L.Winnerbäck)
På 31 årsdagen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

♥ Tack för att ni kommenterar!Jag tittar alltid tillbaka hos er när ni lämnat en kommentar!
♥ Ni får gärna tipsa om tävlingar.
♥ Tipsa gärna om er blogg, jag vill alltid hitta nya bloggar att följa.
♥ Lägg till mig på Bloglovin så missar ni inget.
♥ Vill ni nå mig via mail så gör ni det på johanna_bloggar@hotmail.com