Idag är det dagen D

eller något sådant. Idag är iaf dagen då vår S ska födas enligt ul, enligt egna beräkningar skulle S ha födits den 11. Jag tror aldrig att S kommer komma ut. Innan har jag nog varit ganska säker på att han skulle komma tidigare ändå, känns som "alla andra" får sina tidigare och nu försöker jag att inte ens tänka på det. Vet bara att jag INTE vill gå till BM på måndag igen, hon sa att hon inte trodde att jag skulle komma, jag svarade att "det gör jag nog". För jag har nog målat upp det värsta i huvudet, fjorton dagar över tiden, igångsättning som avslutas med kejsarsnitt. Typ allt jag inte vill. Här är vi positiva. Och det blir inte bättre av att folk hela tiden frågar om jag känner något och sedan avslutar med att de hoppas allt går bra. Vad fan menar man med det egentligen?! Att jag kanske är lite sämre än alla andra och inte borde klara av detta? Imorgon är en annan dag.